1887

Kanonisk selskabsleg i nordisk litteratur

image of Kanonisk selskabsleg i nordisk litteratur

Bogen maler et billede af et udsnit af nordisk litteratur, et billede med mangfoldige stemmer, emner og vinkler – i 12 faglitterære og 6 skønlitterære tekster i samspil med 18 illustrationer, nej 19, med bogens forsideillustration. Allerede hér begynder bogens selskabsleg. De faglitterære tekster har på hver sin måde et kanonlitterært fokus. Fem af de litterære tekster er skrevet af forfattere som var nomineret til Nordisk Råds Litteraturpris 2012, og én er skrevet af en prisbelønnet finlandssvensk forfatter. Bogen udspringer af et nordisk litteraturseminar i Nordens Hus i Reykjavík, arrangeret af de nordiske lektorer ved Islands Universitet. Der deltog repræsentanter fra Danmark, Finland, Norge og Sverige, og i bogen er også Færøerne, Grønland, Island, Sameland og Åland med. Bogens formål er at bidrage til en kvalificeret og nuanceret litteraturdiskussion, med fokus på kanon, at anspore til dialog mellem klassisk (kanon)litteratur og samtidslitteratur og mellem litteratur og andre kunstarter og endelig at invitere alle i alle egne af Norden til en litterær leg – i selskab med store nordiske forfatternavne fra fortid og nutid, som på forsidebilledet.

Danish

.

Det starka innehållets triumf – över formen? Om tendenser i den svenska samtidslitteraturen

Det hände ganska ofta att jag under mina många år som chef för ett av de stora svenska förlagen fick frågan vad målet med verksamheten var. De första gångerna blev jag en smula förvånad över att frågan över huvud taget kunde ställas, svaret tycktes mig självklart, men sen insåg jag att det ingick i varje konsults uppdrag att ställa den frågan, till och med kungen fick säkert svara på den då och då. Att skapa nationallitteratur, blev mitt svar. Det var naturligtvis korrekt i sak: De stora förlagen i ett land har blivit stora därför att de attraherar de stora författarna och därmed är de medskapare av det som de gamle kallade nationallitteratur och som de unga sen en tid tillbaka kallar kanon. Men det var samtidigt ett lite löjligt försök från min sida att provocera konsulterna, som ju hade väntat sig något i stil med “böcker som så många som möjligt vill läsa.” Löjligt, men ärligt menat, för om inte de stora förlagen och de stora författarna vill skapa verk av bestående värde, vem ska då åta sig den uppgiften? För det kan väl inte vara löjligt att vilja bidra till att litteraturhistorien, dvs den långa raden av viktiga verk, får en fortsättning?

Danish

This is a required field
Please enter a valid email address
Approval was a Success
Invalid data
An Error Occurred
Approval was partially successful, following selected items could not be processed due to error