Table of Contents

  • Fiskmjöl har länge använts som en proteinkälla i foder för t.ex. värphöns. Emellertid är användning av fiskmjöl inte KRAV-godkänd, samtidigt som tillgången på fiskmjöl minskar och priserna stiger. Bakgrunden till seminariet var att det i de nordiska länderna fanns olika intressen, kunskap och erfarenhet av hur musslor och andra marina djur som krabbor och sjöstjärnor istället skulle kunna utnyttjas som proteinkälla i ekologiskt foder. Tanken var att genom ett seminarium bättre klarlägga det totala kunskapsläget och därmed även hur försörjningen av ekologiskt foder skall kunna tillgodoses efter 2012 då EU's krav på 100% KRAVgodkända råvaror skall uppfyllas för ekologiskt foder. Förhoppningen inför seminariet var att ett nordiskt samarbete och nätverk kring musslor med flera havsdjur som proteinkälla i ekologiskt foder skulle kunna startas och utvecklas.

  • Övergödning av kustvatten är ett de viktigaste miljöproblemen som måste åtgärdas och som kräver stora insatser. Mellan 1940 och 1970 ökade fosfortillförseln till Skagerak och Kattegatt fyra gånger och tillförseln av kväve fördubblades mellan 1950- och 1980. Ökad tillförsel av näringsämnen, främst kväve och fosfor, och förändringar i klimatet har medfört en ökad produktion av växtplankton och fintrådiga alger, som har medfört en rad negativa effekter på havsmiljön som sämre siktdjup, syrefria bottnar och igenväxning av grunda vikar.

  • Varför skall man använda musslor i foder? I ett tidigt skede inom musselprogrammet på Kristineberg stod det klart att vid odling på svenska västkusten uppstår en restprodukt, som bör omhändertas på ett miljöriktigt sätt. En utvidgning av odlingsverksamheten på kusten skulle innebära en ansenlig mängd restmaterial. Användning inom ekologiskt lantbruk bedömdes som intressant.

  • Utvikling av spesielt oppdrett av laks og ørret har de siste år økt behovet for tilgang på marint protein. Parallelt har fangstene av industrifisk gått ned, i hovedsak forårsaket av et overfiske, men også de endrete, økologiske forhold synes å påvirke de aktuelle bestander. dette har ført til en større fokus på bestander på lavere trofisk nivå, som for eksempel krill.

  • I Danmark er der umiddelbart tre proteinkilder, som kan være af interesse som råvare til produktion af økologisk hønsefoder: Muslinger, søstjerner og krabber.

  • Som potentiel leverandør af råvarer til produktion af muslingemel kan nævnes 4 mulige kilder

  • Foder til økologiske husdyr må ikke tilsættes syntetisk methionin.. Forsyningen med methionin og cystin udgør derfor et problem, især for de unge høns. I forhold til andre dyr har høns et stort behov for disse to – populært kaldet svovlholdige aminosyrer. De to aminosyrer vurderes ofte samlet, fordi hønen er i stand til at omdanne methionin til cystin, men kan ikke omdanne andre aminosyrer til hverken cystin eller methionin

  • Försörjningen av fjäderfä med KRAV-godkända proteinfodermedel kan bli ett stort problem då kravet på 100% godkända råvaror går igenom. Anledningen är att fjäderfä har ett särskilt högt behov av svavelhaltiga aminosyror (framförallt metionin och cystein). Då KRAV inte tillåter användning av syntetiskt metionin finns det endast ett fåtal råvaror med tillräckligt högt protein- och metionininnehåll att välja på. Exempel på en potentiell sådan källa med högt protein/metionininnehåll är musslor. Frågetecken finns dock med avseende på förekomst av algtoxin i musslorna. Fyra försök är utförda vid Sveriges lantbruksuniversitet för att utvärdera musselmjöl som proteinråvara i foder till fjäderfä. Syftet med studierna har varit att pröva hur ersättning av fiskmjöl med musselmjöl i foder till värphöns och slaktkyckling påverkar bla djurhälsa och produktion.

  • I mitten av 90 – talet var den ekologiska äggproduktionen i stort sett obefintlig i Sverige. Initiativ från handel, producenter och framför allt en ökad efterfrågan från konsumenter gjorde att utvecklingen av ekologisk äggproduktion tog fart. Produktionen av ekologiska ägg i Sverige har ökat från 4000 hönor som producerade ca 60 ton ägg år 1995 till 310 000 hönor och en produktion på ca 4 500 ton ägg år 2004. Några faktorer som bidragit till ökningstakten är att produktionen har fungerat och det har funnits efterfrågan från handel och konsument. Omställningen då fyra miljoner höns bytte inhysningssystem medförde både utrymme i debatten och att många nya producenter faktiskt valde att satsa på ekologisk produktion.

  • Foder som används i ekologisk produktion ska till största del vara producerat på den enskilda gården eller inom landet. Olika regler gör att man inte kan använda alla fodermedel och fodertillsatser som används i konventionell produktion, t.ex. är enligt KRAV användningen av soja begränsad samtidigt som syntetiska aminosyror och köttmjöl är förbjudna att blanda in i fodret. Under svenska förhållanden innebär detta att fodret i de flesta fall kommer att baseras på spannmål som kompletteras med olika proteinfodermedel, som t.ex. ärtor, åkerbönor och/eller raps, för att tillgodose grisens behov av livsnödvändiga aminosyror. Tillgängliga inhemska proteinfodermedel har dock brister i innehållet av vissa aminosyror (särskilt lysin). Detta gör att det är svårt att täcka framför allt de yngre grisarnas behov, vilket kan leda till försämrad tillväxt och foderförbrukning, samt att slaktkroppen får ett högt fettinnehåll. Genom att kraftigt överutfodra med protein kan ett tillräckligt dagligt intag av de begränsande aminosyrorna uppnås. Detta är inte en långsiktigt hållbar strategi och kan få oönskade konsekvenser för såväl grisen som miljön. Höga proteinintag kan leda till hälsostörningar i form av magtarmproblem och medför stora förluster av kväve via gödsel och urin till miljön.

  • Eutrofieringen (övergödningen) av sjöar och vattendrag är ännu i dag ett av de största hoten mot vår miljö, både globalt och i Sverige. Eutrofiering medför syrgasfria bottnar i sjöar och negativa effekter på bottenlevande djur och fisk. Även störande algblomningar som följd av höga närsaltshalter vålar årligen besvär för människor och kreatur. Dessutom leder eutrofieringen av inlandsvatten till ökad näringstransport till havsmiljön med påföljande eutrofiering och ekosystemstörning i kustnära vatten. Trots många åtgärder för att stävja eutrofieringen under de senaste 20 åren har återhämtningen av sjöar och vattendrag varit marginell eller obefintlig. Detta och den ökande medvetenheten om fortsatta problem i kustnära vatten och Östersjön kräver nya angreppssätt för att komma tillrätta med eutrofieringens negativa effekter.

  • Resultatet av seminariet skall finnas inlämnat senast 2007-06-01. Det skall innehålla