Table of Contents

  • Den primära avsikten med föreliggande rapport är att skapa en övergripande bild av dagsläget när det gäller välfärd och välfärdsforskning i västnorden samt att presentera den empiri och forskning som välfärdspolitiska frågor för närvarande kringgärdas av. Ytterligare ett syfte har varit att ge förslag till forskningsområden för fortsatta västnordiska studier. Arbetet har därmed i första hand motiverats av en strävan att åstadkomma ett övergripande kunskapsmässigt underlag. De konklusioner som presenteras är ämnade att stimulera till nya problemformuleringar och fortsatta länderspecifika och jämförande studier. Endast engelskspråkiga texter och texter tillgängliga på skandinaviska språk har använts. Arbetet har finansierats med medel från Nordiska Ministerrådets Välfärdsforskningsprogram via Norges Forskningsråd. Jag vill rikta ett stort tack till Petra Jonsdóttir Joensen, Beinta í Jákupsstovu och Gestur Hovgaard i Färöarna, Tom Greiffenberg, Birger Poppel, Kirsten Olesen och Wolfgang Kahlig i Grönland samt till Gudny Eydal, Stefán Ólafsson, Guðdbjörg Linda Rafnsdóttir och Ingibjörg Broddadóttir i Island som bistått mig i arbetet genom att tillhandahålla källmaterial och empiriska underlag och som också under arbetets gång har givit mig mycket konstruktiv kritik till texten.

  • Den nordiska välfärdsstatsmodellen kännetecknas av högt arbetsmarknadsdeltagande bland kvinnor och män, universalistiska principer för fördelning av sociala rättigheter, relativt generösa ersättningsnivåer, omfattande offentlig servicesektor och ett begränsat individuellt beroende av ekonomiskt stöd från familjen. Trots att Färöarna, Grönland och Island geopolitisk tillhör Norden inkluderas de sällan i internationellt jämförande välfärdsstatsstudier. Vissa analyser tyder dock på att den välfärdspolitik som bedrivits i dessa områden delvis skiljer sig från övriga Norden. Syftet med rapporten är dels att utgöra en kunskapsöversikt över befintlig samhällsvetenskaplig och välfärdsrelaterad forskning kring Västnorden och dels att jämföra välfärdspolitiska indikatorer i vid bemärkelse från Färöarna, Grönland och Island för att identifiera såväl länderspecifika som gemensamma drag i utformningen av de västnordiska områdenas välfärdspolitiska system. Slutsatser från tidigare och pågående välfärdsrelaterad forskning från de tre områdena presenteras och vad som framstår som mer generella, alternativt mer specifika drag i de olika västnordiska samhällena lyfts fram. Utformningen av de västnordiska välfärdspolitiska programmen, framförallt de som rör olika typer av socialförsäkringar, beskrivs översiktligt och jämförs med varandra och med östra Norden. De slutsatser som presenteras är främst ämnade att stimulera till nya problemformuleringar och fortsatta länderspecifika och jämförande studier. Endast engelskspråkiga texter och texter tillgängliga på skandinaviska språk har använts. Det material som använts består av rapporter, forskningsresultat och analyser samt tillgängligt offentligt statistiskt material. Därtill har material som publicerats på Internet utnyttjats. Delar av informationen bygger på egna beräkningar och omräkningar och bör därför betraktas som indikativa.

  • Projektets syfte är att utgöra en kunskapsöversikt över befintlig skandinavisk- och engelskspråkig samhällsvetenskaplig och välfärdsrelaterad forskning kring Västnorden samt att jämföra välfärdspolitiska indikatorer i vid bemärkelse från Färöarna, Grönland och Island för att identifiera såväl länderspecifika som gemensamma drag i utformningen av de västnordiska områdenas välfärdspolitiska system.

  • Den nordiska välfärdsmodellen har karaktäriserats som uppbyggd kring en jämförelsevis stark stat med ett omfattande ansvar för och finansiering av socialförsäkringssystem och offentlig sektor, en aktiv arbetsmarknadspolitik och ett högt arbetsmarkandsdeltagande bland både män och kvinnor samt av ett begränsat individuellt beroende av ekonomiskt stöd från familjen. Ekonomisk omfördelning via skattefinansierade bidrag och ett stort utbud av subventionerad offentlig samhällsservice medverkar till utjämningseffekter i inkomstskillnader mellan olika sociala grupper och till att andelen fattiga är bland de lägsta i världen. Tillträdesregler till socialförsäkringssystemen och service baseras på universalism som i huvudsak utgår från individers uppehållstillstånd/bostadsort snarare än medborgarskap och kombineras med inkomstrelaterade socialförsäkringsprogram där både privatanställda och offentliganställda ingår i samma försäkringssystem. Även om ersättningsnivåerna, betalningssystemen, tillträdesregler och varaktigheten i utbetalningsperioder skiljer sig åt mellan länderna är ersättningsnivåerna, ur ett europeiskt perspektiv, ganska generösa (Vogel 1997, Vogel et al 2004). Detta förhållande brukar ges legitimitetsgrundande förklaringar genom att de motsvarar och representerar nordiska värderingar kring jämlikhet och solidaritet, vilka bärs upp och motiveras via socialförsäkringssystem med en bred inkludering av olika socioekonomiska grupper, samt antaganden om minskade stigmatiseringseffekter.

  • Det material som använts består av tillgängliga rapporter, forskningsresultat och analyser samt befintligt offentligt statistiskt material så som nationella årsböcker och liknande publikationer. Därtill har material som publicerats på Internet utnyttjats. Det rör sig framförallt om konferenspapers, delrapporter från forskningsprojekt, publicerade politiska uttalanden och andra offentliga politiska dokument, statistiska bulletiner och rapporter samt tidnings- och tidsskriftsartiklar. Det innebär att delar av informationen är preliminär och tentativ men återspeglar förhoppningsvis ändå ganska bra faktiska förhållanden och vilka frågor som betraktas som relevanta och viktiga i de västnordiska områdena. På grund av bristande språkkunskaper har jag enbart utnyttjat texter och annat material som kommuniceras på skandinaviska eller engelska och inte tagit del av texter publicerade på färöiska, grönländska eller isländska. Jag har valt att väva in tillgängliga forskningsresultat, analyser, statistisk information och övrigt material löpande i texten. Delar av informationen bygger på egna beräkningar och omräkningar och bör därför betraktas som preliminära och indikativa.

  • På många sätt uppvisar Färöarna, Grönland och Island liknande socioekonomiska, demografiska, försörjnings- och förvärvsmässiga särdrag som är karaktäristiska för andra isolerade och sparsamt befolkade områden i Norden och övriga västvärlden. Geografiskt och befolkningsmässigt utgör ändå Grönland ett extremt exempel med sin stora yta, sparsamma kommunikationsmöjligheter och knappa befolkning utspridd längs kusterna. Befolkningsmässigt är Island fler gånger större än de övriga två. Liknande politiska utmaningar som kraftigt fluktuerande ekonomiska förutsättningar i kombination med tillbakagång av traditionella försörjningsmetoder och utkomster framhävs. Politiskt ställs länderna inför arbetet att reducera växande offentliga utgifter genom att motarbeta tendenser till ökande bidragsberoende bland vissa befolkningsgrupper kombinerat med hanteringen av ett sviktande entreprenörsskap, och därmed även arbetsmarknad, i en del geografiska områden. Samtidigt växer kraven på ökad offentlig finansiering inom andra områden. Men, som kommer att framgå tydligare längre ned, är de tre ländernas ekonomiska, politiska och sstrukturella förutsättningar mycket olika. De offentliga utgifterna för social trygget i Västnorden har stigit något under 1990-talet, ett faktum som tillskrivs just effekter av fluktuationer på arbetsmarknaden, åldrande befolkningar, utbyggnad av barnomsorg och vårdsektor samt växande politiska ambitioner att introducera förebyggande åtgärder i frågor som folkhälsa och sundhetsväsen, utbildningssystem samt omstruktureringar på arbetsmarknaden. Fortfarande utgör dock de sociala utgifternas andel av de västnordiska ländernas bruttonationalprodukter en betydligt mindre del än vad som är fallet i de övriga nordiska länderna och i flertalet västeuropeiska länder (Social Protection in the Nordic Countries 2002). En delförklaring till de lägre sociala utgifterna kan vara demografisk. Färöarna, Grönland och Island har unga befolkningar och därmed ett relativt lågt antal äldre och både Färöarna och Island har lägre arbetslöshet än länderna i östra Norden.

  • Det tidsmässiga införandet av flertalet socialförsäkringssystem av både äldre och senare datum i Västnorden återspeglar, ibland med en viss fördröjning, händelseförloppet i de övriga nordiska länderna. De är utformade utifrån de specifika förutsättningarna för de västnordiska områdena, nämligen små och unga befolkningar, den nationalekonomiskt och arbetsmarknadsmässigt stora tyngdpunkten i fiskerinäringen med dess specifika förutsättningar, möjligen kombinerat med antaganden om en viss grad av familjeekonomisk självhushållning. De som arbetar inom olika nationella och utländska fiskeflottor lyder i alla tre länder under särskilda beskattningsregler och socialförsäkringssystem som är nog så betydelsefulla för enskilda individer med och utan försörjningsbörda. De specifika regelverk som kringgärdar delar av fiskerinäringen och dess anställa har tyvärr inte kunnat kommenteras närmare i detta arbete men förmodas utgöra en viktig delkomponent i förklaringen till de västnordiska ländernas välfärdspolitiska uppbyggnad och struktur.

  • Det har inom ramen för detta arbete inte varit möjligt att studera vilka välfärdspolitiska diskussioner som är aktuella på nationella eller lokala nivåer. Istället har fokus lagts på att diskutera de färöiska, grönländska och isländska välfärdspolitiska inställningarna mer generellt. Vid en närmare studie av de välfärdspolitiska riktlinjerna i Västnorden står det klart att områdena i stora delar skiljer sig från länderna i östra Norden. Historiskt har de dominerande politiska partierna i Färöarna och Island vädjat till värderingar kring nationell och individuell självständighet och varit uttalade anhängare av liberala marknadsteorier (Jónsson 1995, Mørkøre 1997a). Från statligt politiskt håll har man i hög grad förlitat sig på ländernas egna exportfördelar när det gäller råvaruindustri och av ett, i ett nordiskt perspektiv, större avståndstagande från progressiva beskattningsmodeller och en socialpolitiskt interventionistisk stat. Fackförenings- och partipolitiska arbetarrörelser har haft relativt litet inflytande (Jónsson 1995, Lyck 1997b, Mørkøre 1997b, Motzfeldt 1997, Ólafsson 1999 och 2004, Jonsson, G. 2001). Det grönländska politiska systemet har dock, sedan hemstyrets införande 1979, i större utsträckning präglats av det socialistiska blocket. För att sammanfatta de argument och slutsatser som framförs i de skilda analyserna så beskrivs de västnordiska områdena som inbördes olika och enbart delvis lika de östnordiska. Framförallt i Färöarna och Island har behovet av marknadsrelaterade och meritokratiskt inspirerade korporativistiska lösningar understrukits (Jónsson 1995) vilka också på senare år i allt högre utsträckning verkar ha kommit att dominera delar av socialförsäkringssystemen. Samtidigt som ägar- och inkomstbeskattningen är lägre har dessa system kanske färre inslag av omfördelande ambitioner än i de övriga nordiska länderna.

  • De västnordiska länderna liknar länderna i östra Norden bland annat såtillvida att pensionsåldern är relativt hög för både kvinnor och män, kvinnors förvärvsarbete är ganska omfattande och social service erbjuds främst via offentliga institutioner. Ur vissa aspekter förefaller de västnordiska länderna att välfärdspolitiskt skilja sig något från vad som brukar betecknas som den nordiska modellen. Osäkerheten i materialet gör det dock svårt att inom ramen för detta arbete säga om det finns några argument för att säga att de västnordiska välfärdssystemen skulle utgöra en specifik västnordisk välfärdsmodell. Snarare är det så att de västnordiska länderna både har ärvt, överfört och omvandlat välfärdspolitiska idéer och instrument från såväl den nordiska som den liberala och den korporativa modellen i en mix som till viss del avviker från de övriga nordiska ländernas system. De härrör dessutom från ett politiskt arbete som påbörjats långt senare än i övriga Norden och som till del utgår från andra förutsättningar än vad som varit fallet i östra Norden. Bland annat skiljer sig befolkningsstruktur, geografiska förutsättningar och tillgång till naturresurser markant från länder som Danmark, Finland, Norge och Sverige. De grundläggande elementen i de västnordiska socialförsäkringssystemen, så som arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring och pension, utgörs i de västnordiska länderna delvis av behovsprövade bidrag med jämförelsevis låga ersättningsnivåer. Utformningen av pensions- och arbetslöshetsförsäkringar har också, liksom i övriga Norden, kommit att kombineras med yrkesrelaterade eller privata försäkringar. Dessa är dock närmare knutna till löntagar- och arbetsgivarorganisationer med vertikala lojalitetskrav och är kanske därmed, utifrån klassmässigt mer horisontella aspekter, mer splittrade och mindre samarbetsbenägna. Dess upplägg och bristande tillgång till data försvårar en allmän överblick över hur utfall av pensions- och arbetslöshetsförsäkringar fördelas i befolkningarna.