Table of Contents

  • I alla de nordiska länderna utgör den offentliga äldreomsorgen en del av välfärdsstaten som många människor har personlig erfarenhet av – som hjälpmottagare, anhöriga eller anställda omsorgsarbetare. Trots att forskningen på området är omfattande har vi hittills inte haft någon samlad kunskap om den nordiska omsorgsforskningen och om hur de senare årens förändringar av äldreomsorgen har berört hjälpbehövande äldre, deras anhöriga och omsorgspersonalen.

  • Äldreomsorg har en central plats inom den nordiska välfärdsmodellen. I omvärldens ögon karaktäriseras den nordiska äldreomsorgen av en väl utbyggd offentlig verksamhet av god kvalitet, tillgänglig för alla medborgare efter behov, snarare än efter den enskildes ekonomi. Självständiga kommuner och omfattande kommunal hemtjänst betraktas också som specifikt nordiska fenomen.

  • Äldreomsorg har en central plats inom den nordiska välfärdsmodellen. I omvärldens ögon karaktäriseras den nordiska äldreomsorgen av en väl utbyggd, offentligt finansierad verksamhet av god kvalitet, tillgänglig för alla medborgare efter behov, snarare än efter den enskildes ekonomi. Självständiga kommuner och omfattande hembaserade omsorgsinsatser (hemhjälp och hemsjukvård) betraktas också som specifikt nordiska fenomen (Esping Andersen 1990, Sipilä 1997).

  • Eldreomsorgen er et nasjonalt ansvar og folder seg ut i lokale omgivelser, primært i familiene og de kommunale omsorgstjenestene. Det er derfor gode grunner til at også forskningen oftest har en lokal og nasjonal forankring. Vi trenger disse lokale studiene, men i det nære ligger også en risiko. Man kan bli for nærsynt og for selvopptatt. Det er derfor nyttig å se seg selv utenfra og sammenlikne seg med tidligere tider og andre steder.

  • Den nordiske eldreomsorgen har vært under kontinuerlig forandring og utvikling helt siden den ble en del av den offentlige velferdspolitikken i årene etter annen verdenskrig. I løpet av 1990-årene økte imidlertid omstillingstakten, samtidig som innholdet i reformene fikk et stadig tydeligere innslag av organisasjons- og styringsformer hentet fra marked og bedriftsliv. Eldreomsorgen ble nedslagsfelt for en global reformtrend, etter hvert kjent under betegnelsen New Public Management (NPM). Reformene har skapt håp om effektivisering, økt mangfold og valgfrihet – og de har skapt bekymring for ressursskvis, kvalitetssvikt og forverring av omsorgspersonalets arbeidsforhold. Noen reformelementer har vært gjenstand for opphetet politisk debatt, mens andre har påfallende raskt blitt adoptert som selvfølgelige og som en naturlig del av det offentlige omsorgsapparatet.

  • I de seneste årtier er sket store ændringer i ældreomsorgen. I samtlige nordiske lande har været gennemført reformer, som har påvirket organisering og udførsel. Reformerne har haft forskelligt udseende og indhold, men fælles klangbund. Nye principper har vundet indpas. Det har handlet om administrativ synlighed, økonomisk effektivitet og større inddragelse af den private sektor. I denne sammenhæng har et gennemgående tema været kvalitet: Kvalitet i organisering, kvalitet i ydelser, kvalitet i relationerne til de ældre. Ældreområdet har iagttaget sin egen forandring igennem trylleformlen kvalitet.

  • I den nordiska välfärdsstaten har vård och omsorg för äldre människor en central plats. Bland särdragen i den nordiska äldreomsorgsmodellen brukar nämnas att det finns god tillgång till offentligt finansierade tjänster, som används av alla samhällsskikt, och att dessa tjänster utförs av utbildad, offentligt anställd personal (Sipilä 1997). Jämfört med andra länder betonas i nordisk lagstiftning och policydokument det offentliga ansvaret för äldreomsorgen framför familjeansvaret (Trydegård 2000). Även om utvecklingen på senare år har gått mot mera marknadslösningar men också – åtminstone i Sverige – mot mer ansvar för familj och frivilligorganisationer, utförs fortfarande en väsentlig del av omsorgsarbetet av personal i den offentligt finansierade äldreomsorgen, anställda av offentliga arbetsgivare eller av privata genom entreprenader eller kundval (Szebehely 2000; Trydegård 2001). I den nordiska modellen utgör personalen en central resurs; det är tillgången till personal med god kompetens som möjliggör god vård och omsorg för de äldre medborgarna. Men vad säger oss forskningen om personalens arbetsvillkor och arbetsmiljö i den nordiska äldreomsorgen?

  • De nordiska länderna tillhör vad som brukar betecknas som skandinaviska välfärdsregimer där bland annat satsningar på offentlig äldreomsorg har varit utmärkande. Lagstiftningen bygger på individen, inte på familjen, vilket har betydelse såväl för de äldre som för familjemedlemmarna. Sett till familjeförpliktelser är de nordiska länderna likartade. Det finns inga lagliga skyldigheter, vare sig ekonomiskt eller i fråga om vård, mellan vuxna generationer.

  • The Nordic countries have sometimes been accused of having been so charmed by their abundant public care services that they have ignored the significance of informal care. Like several other overstatements, this allegation may hold some kind of a seed of truth in itself. While many Anglo-American researchers (for example, Finch & Groves 1983, Ungerson 1987 and Lewis & Meredith 1988) spent their 1980s studying informal care provided by daughters, daughters-in-law, wives and mothers — and, finally, also by husbands and sons — Nordic researchers distinguished themselves mostly as scholars of the public sector. While the focus in British and American research was on the difficult situation of informal carers, Nordic researchers focused mainly on the work of paid carers, particularly home care service workers employed by local authorities (for example, Gough 1987; Simonen 1990). There were some researchers from the Nordic countries (like Wærness 1978 & 1982; Daatland 1983; Sundström 1983) who did note the importance of family care already in the 1980s, particularly in Norway where the issue of informal family care was on the political agenda but overall, Nordic care research concentrated more on publicly organised formal care.

  • Spelar frivilligsektorn någon roll inom nordisk äldreomsorg? Hur kan man i så fall beskriva och förstå den? Har denna roll beskrivits inom forskningen? Detta har varit de frågor som utgjort utgångspunkten för de efterforskningar jag gjort för att kunna skriva detta kapitel. Det har varit en ganska krokig och mödosam väg genom kunskapssökandet. I Norden finns definitivt omsorg om de äldre i olika uttrycksformer inom den samhällssektor som inte är staten, inte marknaden och inte familjen utan är det mångtydiga mellanrum som finns däremellan. Men det är inte någon tydligt avgränsad roll eller entydigt uppdrag det är fråga om och forskningen för att synliggöra detta fenomen är inte särskilt utvecklad i något av de nordiska länderna. Det finns därmed inte heller någon tydlig akademisk kunskapsfront att ta utgångspunkt ifrån. Snarare är det fråga om att ur flera av de olika diskurser som kommer till uttryck i 1990-talets nya nordiska forskning om den frivilliga sektorn härleda forskning och indirekt dra slutsatser om frågor som mer specifikt berör äldreomsorgen (cf Habermann & Jeppsson Grassman, 1999). Samma process är påkallad i förhållande till den nordiska forskningen om social omsorg i allmänhet och som utvecklats under samma tid. Av avgränsningsskäl bygger dock detta kapitel främst på forskning som har frivilligsektorforskning som samlande kunskapsområde.

  • För detta kapitel har två av oss, Kari och Rosmari (som var tidigt ute som forskare på detta fält) fått uppgiften att se tillbaka på våra egna perspektivval och på forskningsklimatet och kunskapsläget när vi började forska om äldreomsorg under tidigt 1980-tal.

  • Till skillnad från många länder på kontinenten har vuxna barn i de nordiska länderna inte något lagstadgat omsorgs- och försörjningsansvar gentemot sina föräldrar, utan den offentliga äldreomsorgen har det yttersta ansvaret för äldre människors välfärd. I det nordiska perspektivet betraktas en välfungerande äldreomsorg som en välfärdsresurs inte bara för hjälpbehövande äldre, utan också för anhöriga och deras möjligheter att kombinera omsorgsansvar och förvärvsarbete. Äldreomsorgen utgör också en viktig arbetsmarknad, och verksamheten omfattar många anställda, främst kvinnor.

  • Bokens redaktör Marta Szebehely är professor i socialt arbete med inriktning mot omsorg vid Stockholms universitet, där hon innehar en sexårig forskartjänst i sociologi inriktad mot jämställdhetsforskning, finansierad av Vetenskapsrådet. Hon har forskat om äldreomsorg och andra omsorgsfrågor ur vardags-, genus- och socialpolitiska perspektiv sedan mitten av 1980-talet. För närvarande arbetar hon med en jämförande studie av omsorgspersonalens arbetsvillkor i Norden.