Table of Contents

  • Utvecklingen under de senaste decennierna har inneburit att marina habitat, även ned till betydande djup, löper ständigt ökande risker att utsättas för negativ påverkan av mänskliga aktiviteter. Orsakerna till detta är mångfacetterade. Av stor betydelse är utvecklingen av marin teknik och dess betydelse för olika aktiviteter i havet. Från att ha varit koncentrerat till relativt grunt vatten runt kusterna kan i dag högeffektivt fiske bedrivas ner till flera tusen meters djup. Avancerad instrumentering för att undersöka bottenbeskaffenhet, navigera med meterprecision, styra fiskeredskap och lokalisera fiskbestånd har mycket snabbt kommit till allmän användning, samtidigt som fiskeredskap har utvecklats till att motstå betydande påfrestningar vid fiske på ojämna bottensubstrat. Omfattande utfiskning av traditionellt fiskade kustnära fiskebestånd har också inneburit en starkt ökad press från fisket på djupa, eller av andra orsaker svårexploaterade marina miljöer. Medan fiske tveklöst är den mest allmänt förekommande och geografiskt spridda aktivitet som kan påverka marina habitat, kan lokalt exploatering av andra marina resurser, såsom olja, gas, mineraler eller olika former av förnyelsebar energi (vindkraft, vågkraft, tidvattenströmmar etc.) innebära liknande risker för negativ påverkan, samtidigt som den tekniska utvecklingen ständigt ökar potentialen för sådan exploatering.

  • Med nærværende rapport tilsigtes at skabe et overblik over hvilke forpligtelser til at udpege særligt beskyttede marine områder, der påhviler EU medlemsstater i medfør af fuglebeskyttelsesdirektivet og habitatdirektivet samt kontraherende stater ifølge Ramsarkonventionen, Helsinki-konventionen (HELCOM) og OSPAR-konventionen (OSPAR).

  • Danmark er bortset fra en kort strækning mod Tyskland omgivet af hav. Det samlede havareal er på ca. 105.000 km2 fordelt med ca. 60.000 km2 i Nordsøen og ca. 45.000 km2 i Kattegat, Bælthavet og Østersøen. I Nordsøen er saltholdigheden 34-35‰ , men fra Skagen mod Bornholm falder saltholdigheden fra omkring 30‰ til omkring 6‰. Netop denne variationen i saltholdigheden er afgørende for den flora og fauna, der løbende ændre sig som svar på den faldende salinitet. Men også havbundens sedimentsammensætning og topografi er afgørende for fordelingen af plante og dyresamfundenne.

  • I nordöstra Skagerrak finns ett komplicerat system av kustnära djuprännor, som står i direkt förbindelse med djupområden i det öppna Skagerrak, den s k Norska Rännan. De kustnära djuprännorna bildar äkta fjordar eller fjordliknande djupområden, och omfattar bl a Kosterfjorden, Singlefjorden, Yttre Hvalerområdet och Oslofjorden (se Fig. 1).

  • Et vigtigt redskab for forvaltning af natur er et kort, som anskueliggør forekomster og udbredelse af de elementer som skal forvaltes. Specielt vigtigt bliver en sådan anskueliggøring af de marine dybhavs habitater for de kan ikke ses under ”normale ” forhold, og der skal speciel teknik tages i brug for at indhente information om hvad der lever nede på havets bund når der som i store dele af Nordøst Atlanten er 1000 m vandsøjle over det vi ønsker information om.

  • I Biodiversitetskonventionen (Forenede Nasjoner) har landende forpliktet seg til å bevare naturtyper som er karakteristiske for nærmere bestemte arter og artssammensetninger. Gjennom bevarelsen av disse naturtypene sikres bevarelsen av artsrikdommen således, at naturens restitueringskapasitet og potensiale som råstoff for verdifulle produkter bevares for fremtiden. For å følge opp biodiversitetskonventionen har EU utferdiget et direktiv over bevaring av naturtyper samt vilde dyr og planter. På ministermøtet i OSPAR kommisjonen i juni 1998 ble et nytt bilag til konvensjonen for beskyttelse av det marine miljø vedtatt. Dette bilaget, Annex V, har tittelen “On the protection and conservation of the ecosystems and biological diversity of the maritime area”. Annex V kommer i kraft, når det ratifiseres av deltagerlandene, og er således trådt i kraft for Danmark og Færøyene, Island, Norge og Sverige. Imidlertid gjenstår det på mange områder å definere, hvilke naturtyper som er truede og særlig sårbare og som derfor bør settes i fokus for forvaltningsaktiviteter, men vi vet at Annex V også gjelder for dyphavsområder der informasjonen til dels er sparsom. Ikke desto mindre er kartlegging av de marine naturtyper en absolutt forutsetning for en forvaltning av disse naturtypene slik som krevet i bla. FN Biodiversitetskonvensjonen, i OSPAR Annex V og EU Habitatdirektivet.