Table of Contents

  • I år, 2012, fyller Nordiska rådet 60 år och för att fira detta har man låtit trycka upp denna bok. Det är ingen vanlig jubileumsbok. Istället för att genom en historik blicka bakåt ville Nordiska rådet denna gång se framåt och följa upp den förnyade diskussionen om det nordiska samarbetet som väcktes av den svenska historikern Gunnar Wetterbergs bok Förbundsstaten Norden (2010) och den så kallade Stoltenbergrapporten från 2009 om ett fördjupat samarbete på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Nordiska rådet gav således under våren 2011 Centrum för Norden-studier (CENS) vid Helsingfors universitet uppdraget att göra en utredning för att föreslå åtgärder för ett fördjupat nordiskt samarbete.

  • Idag finns det en bred önskan bland både politiker och andra medborgare om att fördjupa det nordiska samarbetet. Krisen i EU, den nordiska välfärdsmodellens styrka och det internationella intresset för den arktiska regionen är några av de faktorer som för närvarande driver de nordiska länderna samman. Det nordiska samarbetet bygger på starka traditioner, men idag är förutsättningarna annorlunda och på många sätt bättre än de var då Nordiska rådet (1952) eller Nordiska ministerrådet (1971) grundades, eller då Helsingforsavtalet undertecknades 1962.

  • Det nordiska samarbetet har återvänt till den politiska agendan i stor stil. Statsministrarna prioriterar det nordiska genom att allt oftare uppträda tillsammans och genom att diskutera konkreta initiativ som luftövervakning över Island eller forskarsamarbete inom hälsosektorn. Utrikesministrarna är mycket aktiva i det nordiska samarbetet och den solidaritetsförklaring som de undertecknade i april 2011 var en viktig manifestation av ett ständigt accelererande samarbete kring fredsbevaring, säkerhetspolitik och utrikesförvaltning. Försvarsministrarna har sedan 2009 i sin tur formaliserat sitt samarbete kring anskaffningar, övningar och insatser inom ramen för den nya organisationen NORDEFCO (Nordic Defence Cooperation).

  • Vår vision för ett fördjupat nordiskt samarbete utgår från tanken om att olika politikområden har olika förutsättningar. I dagens läge behöver det nordiska samarbetet ingen helhetslösning. Istället borde man tydligt lyfta fram ett antal prioriterade politikområden där man kan göra stora framsteg. Inom dessa områden kunde man skapa ett fördjupat och resultatorienterat regeringssamarbete som kombineras med kraftiga insatser för att stärka den parlamentariska och medborgerliga debatten och bredda beredningsansvaraet och initiativrätten (genom utskott i Nordiska rådet, tankesmedjor och övriga fora). Det är denna helhet vi kallar för en Nordisk Gemenskap.

  • Det är både lätt och vanligt att kritisera Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. De anklagas för att vara klumpiga, byråkratiska och långsamma organisationer som ger få konkreta resultat. Ofta, men inte alltid, baserar sig denna kritik på orealistiska förväntningar och missförstånd av organisationernas uppdrag. Det är många som vill se dem som ett nordiskt parlament och en nordisk regering, fastän det i själva verket inte är fråga om annat än samarbetsorgan för de nordiska parlamenten och regeringarna. Denna form av kritik vittnar om en önskan om ett starkare och mera inflytelserikt officiellt nordiskt samarbete.

  • Under de senaste åren har det varit mycket tal om branding och new public diplomacy. Ett centralt budskap i både det finska utrikespolitiska institutets rapport Norden – making a difference och Mandag Morgens rapport Norden som global vinderregion (2005) var att ”Norden” och ”den nordiska modellen” utgör starka varumärken som de nordiska länderna borde kunna utnyttja bättre. Frågan om ”brandingen” av Norden är viktig men delikat. Varje företagare vet att det tar tiotals år att bygga upp ett gott varumärke, men att det inte krävs mera än ett enda felsteg för att rasera allt.

  • De personer som ingår i denna lista har på ett sätt eller annat bidragit till arbetet med utredningen. Vissa har suttit med vid ett seminarium, andra har ingått i en arbetsgrupp, några har deltagit i en paneldiskussion eller ställt upp på en intervju. Samtliga förtjänar ett stort tack, men kan naturligtvis inte hållas ansvariga för de tankar som uttrycks i boken.